Discord
Snabb notis om Discord. Jag tog bort Matkalkyls Discord-server... Det fungerar inte riktigt för mig. Jag förutser att underhållet av en sådan kommer ta allt för mycket tid utan att generera substans. Jag förstår inte hur annat folk har tid att driva Discord-servrar för sina projekt. Ständig tillgänglighet fragmenterar uppmärksamheten.
Läget just nu
Jag skriver detta för att informera att det tar lite tid innan jag kommer i form och kan fortsätta aktivt med Matkalkyl som projekt. Jag beräknar några veckor till. Jag upplever avbrott i projektet, och det grundas grundas i min bristfälliga struktur i livet i övrigt vad gäller min fritid. Utmaningarna i mitt liv är större nu av någon anledning än förr i tiden, men jag ser hellre lösningar än ursäkter 🙂.
Följande är en kort redovisning av nuläget och min strategi. Strategin innebär en helomställning och förädling av livet. Detta påbörjades för något år sedan, men jag inser nu att jag måste fokusera fullt ut på basala delar av omställningen, för annars kommer de aldrig att falla på plats (jag har tillräckligt med erfarenhet för att se det nu). Omställningen innebär också en omprogrammering av dopaminsystemet, vilket mer eller mindre skapar ångest, sorg, förvirring och existentiell nihilism, men jag är allt för erfaren för att ta det personligt och inser att det är del av en övergångsfas. Etablera rutiner, gör dem perfekta, och följ dem oavsett vad. Arbeta mödosamt som om du förtjänar det bästa.
Ett dopaminsystem som inte skyddas från det moderna samhällets dåliga influenser. Risk för metabola syndrom på grund av modern livsstil (kost, aktivitet och psykosociala faktorer). Jag är 42 i skrivandets stund. Jag ska inte utgå från att jag är ett undantag. Jag kommer sannolikt leva ett öde av sjukdom så som vetenskapen förutser. Men, istället för att fortsätta min livsstil valde jag att fokusera på att hitta den bästa metoden i alla delar av livet för optimal hälsa. Det ledde till omställning av kost och annat. Mitt tillvägagångssätt är givetvis personligt. Var och en får hitta sin egen väg. Omställningen är dock mer omfattande än vad jag förutsett och kräver riktad uppmärksamhet.
Exempel: Eftersom dopaminsystemet ställs om så behöver jag perioder där jag inte gör någonting överhuvud taget, för att jag ska landa i en annan sorts mentalitet som inte är driven av en underliggande rastlöshet som ständigt söker nöjen. Omställningen är så kraftfull, och krävande, att uppfattning av tid ändras från linjär till mer av en märklig form av icke-linjär tidsuppfattning. Det beror på att vi vanligtvis alltid ser fram emot nästa nöje (nästa fika, nästa tv-spel etc). När ytliga nöjen tas bort, så försvinner känslan av att du går mot ett mål i nära framtid, varav du istället hamnar i en ständig närvaro och istället agerar mer i relation till vad som är här och nu utan kortsiktiga förväntningar. Jag behöver också tid att undvika gamla impulser, och sedan vänta tills hjärnan reglerar dopaminet och börjar associera det med långsiktiga aktiviteter och att följa rutiner.
Jag är absolut inte unik. Vår moderna kultur manipulerar vårt dopaminsystem, och många personer är djupt beroende av socker, social media, verklighetsflykt och liknande, men är inte medvetna om det, eftersom vår kultur normaliserar det samt att företag medvetet utvecklar sina tjänster för att utveckla beroende. Det gäller allt från underhållning till kost. Jag tycker synd om de yngre generationerna som växer upp med vårt it-samhälle, men varje generation har sina utmaningar.
Av olika anledningar har jag gedigen erfarenhet av negativa dopamin-beteenden, varav jag med klarhet kan se hur destruktivt det är. Jag själv har en del kraftfulla dopamin-relaterade beteenden. Resultatet är ett liv bortkastat i att följa impulser som leder till kortvariga nöjen men utesluter långsiktiga resultat. Hela livet formas efter impulser som blir till vanor och sedan misstolkas som ens personlighet. Många tycks kasta bort sitt liv på ytlig underhållning och längtar ständigt efter nästa fika, istället för att leva sin potential. Jag vill välja en annan livsväg.
Som bekant ändrade jag min kost till ketogen kost för för 171 dagar sedan. Anledningen var främst att jag misstänker att min dåvarande kosthållning, som mestadels var normal, kommer leda till metabola syndrom. Den ketogena kosten ledde mig sedan in på att efterlikna livsförhållanden som fanns i jägare-samlar-samhället vilket jag skriver mer om här. Det betyder att jag försöker frångå alla de faktorer som utnyttjar dopaminsystemet och påverkar hjärnan på ett onaturligt sätt. Resultatet är en mycket djup psykologisk omställning, som också stundvis är svår, utöver den fysiologiska omställning som ketogen kost medför, som också stundvis kan vara svår.
Det mesta jag gjort tidigare i livet har varit styrt av ett dopamin-beroende. Detta innefattar programmering och allt vad gäller datorn. Datorn har varit mitt "beroende". Nu ändras allt det, och jag utvecklar ett nytt sätt att relatera till allt, inklusive datorn. Det gamla beteendemönstret fasas ut, och stegvis etableras ett nytt beteendemönster som baseras på genomtänkta rutiner och riktiga ambitioner, där hälsa står i centrum. Det tar dock tid.
Jag behöver omarbeta mitt liv från grunden, och exempelvis etablera rutiner på en väldigt basal nivå. Jag har mestadels levt för dagen, och "följt min passion", men det är slut med det nu. Uttrycket "att följa sin passion" är för mig likställt med att göra det som för tillfället känns underhållande, där själva dopaminpåslaget är det egentliga syftet snarare än att nå ett långsiktigt mål. Det resulterar ofta i perioder av intensivt fokus, följt av uppehåll eller att projektet helt avslutas eftersom det inte längre känns nytt, spännande och lätt, och därför inte ger kraftigt dopaminpåslag. Jag har märkt att jag måste ha fullt fokus på att fasa ut det gamla beteendemönstret och att samtidigt etablera alla nya basala strukturer innan jag kan gå vidare med att utveckla projekt som Matkalkyl. Anledningen är att om jag inte lyckas etablera struktur och rutin, så kommer andra oväntade saker att sätta mig ur balans. Resultatet är att jag aldrig lyckas genomföra mina projekt och att jag aldrig lyckas etablera rutiner fullt ut. Fokus måste således ligga på att fullt ut etablera rutiner, som sedan aldrig ändras. Rutinerna etableras stegvis tills allt är på plats. Det gäller rutiner som fysisk aktivitet, sömn, meditation, m.m.
Hela mitt vuxenliv har jag haft en pinsamt låg struktur i vardagen. Jag antar att jag har sett det som en frihet att leva utan struktur, därför att jag har varit beroende av dopaminet som uppstår då jag ständigt hittar något nytt att engagera mig i, snarare än att följa en förutsägbar rutin. Jag är dock övertygad om att jag kommer uppnå en exceptionell struktur - i motsats till kraftig avsaknad av struktur, kommer jag uppnå exceptionellt kraftfull struktur i vardagen. Förmåga att fokusera har jag gott om, men det har varit att mitt dopaminsystem inte har varit optimalt, varav jag ofta har fastnat i vad jag kallar "hyperfokus" vilket också blir en sorts behaglig verklighetsflykt.