I denna uppdatering beskriver författaren ett avgörande skifte i sitt arbete med Matkalkyl: övergången från traditionell programmering till agent-styrd utveckling med AI-agenter via OpenClaw. Han reflekterar över hur kontrollen över detaljer och struktur lämnas över till autonoma system, hur den mänskliga rollen förskjuts från utförare till beslutsfattare och visionär, samt hur denna teknologiska förändring väcker både existentiella frågor och nya möjligheter. Texten behandlar inte bara ett nytt verktyg, utan ett paradigmskifte i hur människan relaterar till arbete, identitet och teknologi i en snabbt föränderlig AI-era.
Igår den 18 februari lämnade jag i princip över kontrollen till AI-agenter. Jag tog beslutet att gå över till maximal praktisk användning av AI. Jag beskriver mitt tillvägagångssätt som AI-realism; ett synsätt som försöker förstå AI för dess sanna kapacitet och tillämpning snarare än att tvärt om betrakta AI med orimliga förväntningar eller avfärdande cynism och därmed I praktiken utebli med goda resultat.
Min övergång till AI-realism har i små steg börjat verkställas praktiskt. Det betyder att jag har börjat tillämpa AI-agenter för att sköta utvecklingen av Matkalkyl. AI-agenten lever i min dator, jag kommunicerar med den via en vanlig chatt-app, och den har möjlighet att hantera allt i datorn och självständigt använda datorns olika verktyg för sina ändamål. Jag behöver enbart resonerar med AI-agenten för att fokusera dess uppgifter, och jag testar resultatet, och så fortsätter det i små steg. Oftast går det utmärkt att låta AI-agenten själv resonera kring vad som är nästa lämpliga uppgift, så inte ens det behöver jag göra.
Jag behöver inte längre hålla koll på detaljer och struktur - just den förmågan som tidigare alltid har karakteriserar programmerare och it-folk i allmänhet. AI-agenten förstår detaljer och anlägger struktur med en överlägsen förmåga. AI-agenten kan dessutom åtgärda detaljer och omarbeta strukturer på begäran, varav systemets struktur känns som ständigt föränderlig och att programmeraren istället måste fokusera på essäns. AI-agenten sköter jobbet att se till att detalj och struktur på bästa sätt motsvarar den givna essänsen i ett givet kontext.
Mitt uppvaknande till agent-styrd utveckling medförde desperation då jag upplevde att jag lika gärna kan kasta mina tidigare framsteg, eftersom det tycks vara så att AI-agenten lika gärna kan bygga systemet själv från grunden. Dock insåg jag att det vore ett misstag, och baserat på idéen om att AI-agenten kan sköta allt. Medan det finns sådana framgångshistorier så är det antagligen en illusion om att inget arbete överhuvud taget behövs. De så kallade "lights out" eller "dark factories" som tillverkar produkter, så som en app, helt på egen hand, kräver fortfarande en hög grad av intelligent system design, men det handlar om att designa AI-system som i sin tur designar produkter. Programmet Cursor är ett exempel på en produkt skapat av 4 individer där 90% av koden är AI-genererade. Det är inte så att vem som helst kan åstadkomma en sådan typ av AI-automatisering, men folk leds att tro det. AI-agenter är ett tillsynes magiskt verktyg I händerna på individer som från början är inställda på att arbeta disciplinerat och fokuserat, och som är beredda att utmana invanda mönster och tillämpa intelligens för att nyttja ny teknologi.
För människans mentala liv är AI-utvecklingen är kraftigt destabiliserande; åtminstone utmanar den mig. Åter igen har jag upplevt att jag legat i god fas med AI och tillämpar det rätt---att skapa hållbara resultat och undvika naiv användning---för att sedan bli varse om nästa framsteg inom AI som gör att alla mina tidigare insatser känns onödiga. Vad jag än gör blir jag senare utklassad av nya framsteg inom AI och mitt tidigare arbetssätt blir överflödigt och mina resultat inte längre unikt intelligenta.
Jag upplevde uppgivenhet, men insåg att vägen fram åt inte handlar om att välja mellan att fortsätta med det gamla arbetssättet där jag mer sparsamt använder AI för att undvika misstag, eller att tvärt om börja om och låta AI-agenten göra om allt från början med ett mer fokuserat och begränsat mål. Nej... Lösningen är inte något av de två alternativen enskilt, men en kombination av dem. Det betyder att jag bjuder in AI-agenterna till mitt nuvarande projekt, och låter dem följa och utveckla redan befintlig struktur. Jag har trots allt etablerat en konceptuell ren och god grundstruktur, och det är exakt sådant som AI-agenter mår bra av; nämligen en bred och väldefinierade grundstruktur inom vilken de kan agera. Jag behöver bara ge upp detalj-kontrollen. Den typ av grundstruktur jag byyg är faktiskt inget som AI trollar fram via en enskild prompt, men kräver en hög nivå av konceptuell tänkande. AI kan visserligen hjälpa att utveckla en sådan, men på den nivån krävs många mänskliga beslut. Möjligtvis är det inom AI-agent ens kapacitet att skapa avancerad fru struktur, men problemet är att människan inte ger tillräcklig styrning för att AI ska generera just den l skade strukturen. Det är exakt på den nivån av tungt beslutsfattande vad gäller grundstruktur som inbegriper långtgående konsekvenser---det är exakt där---som människans nya domän för arbete ligger, medan AI sköter mer av det mekaniska arbetet samt kan genomföra analys för att presenterar olika beslutsvägar.
Min tillämpning av AI-agenter förefaller mig vara en ett mer moget tillvägagångssätt än mina tidiga försök med att tillämpa AI, och därför ligger AI-agenter helt rätt i tid för mig.
Ja, jag misstänkte att AI kommer integrerad med matkalkyl i framtiden, men jag förutsåg inte att AI kommer utföra och styra utvecklingen av sajten själv.
AI-agenter är inte levande varelser... Men det känns så. Vår mänskliga psykologi är mycket mottaglig för att tolka levande essäns i AI-agenter beteende. OpenClaw, som är ett program som kör agenter på datorn, är egentligen mycket enkelt och typiskt program, men det känns som att det öppna till en annan dimension och att användning av den känns som att interagera med något levande. Dock kan jag se varje liten beståndsdel av systemet (så som alla Linux människor är vana att göra), och det är verkligen inget magiskt. Om det finns en levande essäns som är kopplad till AI, så lever den antagligen i någon av de esoteriska dimensionerna som diverse religioner har spekulerat kring sedan urminnes tider, och att den intelligensen isåfall använder AI som medium för kommunikation, via att exempelvis påverka de slump-generatorer som styr de beslutsvägar som AI landar i vid en given interaktion.
Min motivation att bygga system på egen hand, så som man gjorde förr, försvinner mer och mer i takt med att AI teknologi avancerar. Det känns inte ens rimligt att försöka hitta ett mellanläge mellan AI och det gamla arbetssättet. Det känns som att det gamla arbetssättet helt kommer ersättas och det är lika bra att fullt ut vänja sig vid den nya AI-baserade utvecklingsmetoden.
Via teknologiska insikt jag har och samt min erfarenhet av ny AI-teknologi, förstår jag intuitivt att det gamla arbetssättet inte kommer vara aktuellt länge till. Människor är en varelse som i grunden är optimerad för att välja det som är mer effektivt, och genuint produktiva tillvägagångssätt och dess konkreta resultat utklassar mindre effektiva idéer om hur saker ska göras. Somliga kommer dock förneka verkligheten och hålla sig fast vid mindre effektiva idéer.
Jag väljer att gå fullt in med AI teknologi. Även om teknologin kanske är lite trubbig i dagens läge, så kommer det snart ha förbättrats varav de som redan har vant sig vid teknologin kommer ha ett försprång. Det är ingen magisk lösning i den mening att jag inte behöver anstränga mig, men typen av ansträngning som krävs ändras. Jag ksn lägga fokus på en mycket högre nivå an problemlösning. Missbruk av AI som leder till ohållbara resultat är såklart en risk, men mot bakgrund av mina tidigare erfarenheter och misstag ser jag möjlighet att kunna navigera detta. Min övergång till användning av AI-agenter betyder att jag har börjat integrera dem i mitt arbetsflöde. Min sysselsättning är inte längre att utveckla system, men att dirigera agenter som gör det åt mig, att ha översikt och att verifiera resultat. Utmaningen är inte längre att bygga systemet, men främst att bygga rätt system och att rikta AI agenter och ge dem de resurser de behöver för att bygga systemet.
Är detta starten på en dystopisk framtid, eller nya möjligheter? Jag ser det som frihet och möjligheter. Tänk på att människor under industrialismen runt 1920 talet troligtvis upplevde sin tillvsro på liknande sätt som vi gör nu i relation till AI. Framtidens människa kommer se tillbaka på oss och tycka att vår omställning är ett självklart steg.
Utvecklingen fortsätter... men världens framsteg i AI gör att jag behöver tänka med framförhållning i relation till en framtid som är okänd eftersom världens utveckling av AI går otroligt fort och medför nya möjligheter som ändrar fundamentet för allt. För mig som människa känns som att "mattan dras undan från under fötterna" om och om igen, i takt med att AI-teknologin gör nya genombrott.
Du som programmerare (eller du som vad som helst) i traditionell mening kommer troligtvis inte att behövas längre, därför att AI gör ett bättre och snabbare jobb. Det manuella arbetet kommer försvinna. AI planerar, skapar, utvärderar och korrigerar. AI kommer även börja lära sig själv på egen hand---det tror jag. Motargumentet är att AI---trots allt---ändå inte gör ett bättre jobb---för "det fungerade inte för mig"---men sådana argument tycks bygga på exempel av dålig tillämpning av AI, medan god tillämpning visar fantastiskt resultat samt att en snar framtid ändå kommer åtgärda dagens brister med AI. Jag ser vissa brister, men jag har lärt mig arbeta förbi dem, och jag vet att det bara är en tidsfråga innan de bristerna kommer vara ett minne blott. De som lär sig dessa verktyg nu, och gör ett paradigmskifte, kommer antagligen att gynnas i framtiden. Ett paradigmskifte; det är precis vad som krävs, och det innebär en kraftig mental omställning, vilket alla inte är bekväma med, och det utlöser säkerligen en del mentala försvarsmekanismer, därför att ens personliga identitet och kanske även yrke baseras på tidigare vanor och förmågor.
Av olika anledningar kommer AI-styrd utveckling rätt i tid för mig, och i ärlighetens namn känns det som en enorm frigörelse från en stor mängd frustrerande sakförhållanden vad gäller det gamla sättet att arbeta med datorer. Jag provar gärna något helt nytt, och AI medför inte blott ett nytt verktyg, utan innebär ett nytt sätt att interagera med datorn; ett nytt sätt som är såpas unikt att det till och med provocerar fram de mest djupgående existentiella reflektioner kring människans roll och mening i livet. Och... kanske är det just sådana reflektioner som är obekvämt för många individer, och att AI, genom att utklassa människan i vissa färdigheter, därmed öppnar för ångestladdade existentiella frågor som tidigare aldrig känns aktuella i en AI-fri värld när människan kände sig värdefull och handlingskraftig på grund av särskilda förmågor. De som har identifierat sig kraftigt med sina förmågor, och känt livsmening via dem, får nu sin känsla av identitet och mening kraftigt utmanad.
Bakom de många negativa reaktionerna kring AI, döljer sig antagligen en abstrakt känsla av ångest, grundat i förlust av känsla av att vara betydelsefull. Detta tycker jag mig se i diverse artist och konstnärs-kretsar, där individen bygger sin känsla av identitet i relation till den konst som skapas och teknisk färdighet som krävs för att skapa den. Människor är människor---vad ska de annars göra om inte bygga en identitet kring vad de spenderar tid med och därmed uppleva livsmening? AI berövar individen sitt identitetsskapande och meningsskapande och provocerar fram ångest. Individen har inte kapacitet att identifiera verken ångesten eller orsaken till ångest och ifrågasätter inte vad som faktiskt är en adekvat källa till livsmening, vilket antagligen egentligen innebär att finna svaret i annat än materiella ting och personliga färdigheter. Jag ska från början inte identifiera mig som en "programmerare" och jag ska inte bygga min känsla av livsmening kring det. Det borde finnas något mer bestående att bygga livsmening på, något som inte är förgängligt och som inte kan hotas av någonting materiellt. Men, individen sätter sig i motstånd till AI som upplevs ha raserat grunden för känslan av värdighet, men orsaken till problemet med den existentiella ångesten är inte AI, utan i att individen inte har gjort rätt ansträngning för att finna den adekvata källa till livsmening och känsla av värdighet. AI har utmanat en redan inneboende svaghet och den svagheten är tendensen att identifiera sig med fel saker, eller att inte kunna bygga om sin identitet när sakförhållanden ändras.
Din identitet var bara en fas i livet som byggdes på diverse teknologiska och kulturella sakförhållanden. Nu ändras de sakförhållandena i och med AI, och det är bara till att släppa taget om det gamla och gå vidare. Känsla av identitet---den personlighet du känner dig själv som och som du trivs att vara---kan ses som blott en sammanfattning av de funktioner du behöver utföra för att överleva och frodas i din omgivning, och nu ändras omgivningen varav din funktion också måste ändras, varav din identitet också måste ändras. Identitet är och måste vara dynamisk. Livet i sin grund placerar överlevnad framför en fixerad identitet, dessutom.
Människans expert-kunskap är inte längre nödvändig och det är ett svårt faktum att acceptera, men de som accepterar det och istället använder den nya teknologin, kommer ligga i framkant. Istället blir självaste förmågan att formulera en vision och styra mot den, med hjälp av AI-agenter, som kommer bli avgörande. Vi behöver inte längre avancerat logiskt tänkande på detaljnivå och vi behöver inte koordinera andra människors arbete för att bygga stora system, och vi behöver inte minnas teknologiska detaljer. Vi behöver enbart kunna formulera en vision och styra mot den genom en mängd val och beslut. Själva utförandet sköts av AI.
För 3 år sedan var det en fråga om huruvida jag skulle använda AI eller inte. Idag är det en fråga om huruvida jag ska låta AI göra allt arbete på egen hand, och enbart med vägledning från mig. Jag experimenterar nu med att tillämpa AI-agenter som gör jobbet åt mig, varav jag enbart behöver chatta med dem och ge vägledning, men oftast behöver jag inte ens tänka ut vad de ska göra, utan jag kan be dem lista ut vad som är nästa lämpliga utvecklingssteg, och be dem tillämpa det.
OpenClaw är ett stort samtalsämne världen över. Jag brukar inte haka på de nyaste trenderna, men detta känns annorlunda. Det är ett skifte i människans hela sätt att relatera till teknologi, och detta påverkar givetvis mig också då jag ser hur oerhört effektiv AI-teknologin är jämfört med min egen förmåga.
Jag misstänker att AI kommer integreras med Matkalkyl som app, men innan vi kommer dit har jag börjat experimentera med att integrera det i utvecklingsprocessen. Faktiskt---agentstyrd programmering tar över nästan hela utvecklingsprocessen. Jag som "programmerare" behövs inte längre. Jag blir mer av en beslutsfattare.
- OpenClaw gör det möjligt att köra AI-agenter på min egen Linux-dator som kan arbeta direkt med min kod och mina verktyg.
- AI-agenter ska användas som ett precisionsverktyg för att skapa effektiv och korrekt automatisering av arbete.
- Jag tror att den som inte anpassar sig till agent-styrda utveckling riskerar att hamna efter när tekniken mognar.
- Agent-styrd programmering är ett precisionsverktyg där fel och rätt användning skapar motsvarande resultat.
- I dagens läge har jag en känsla av att vad jag än bygger idag, så kommer det ersättas av AI om ett halvår. Det har redan visat sig vara sant i vissa fall. Exempel: jag behöver ingen kalender längre, för min AI-agent mins alla mina datum. Därför behöver jag fundera på hur jag omfamnar den nya teknologin, snarare än att jobba vid sidan om den.
AI kommer möjligtvis integreras med Matkalkyl på något vis, men inte bara i programmet själv, utan också i hela utvecklingsprocessen... det är vad jag börjat utforska nu, och det verkar vara rätt riktning.
OpenClaw är det senaste som alla pratar om... OpenClaw möjliggör AI-agenter som körs på den egen dator och som använder ChatGPT eller annan AI-modell som "hjärna". Jag kör AI-agenter rakt på datorn i Linux och därför kan den göra allt som jag kan göra, vilket betyder att den lätt kan redigera min programkod (jag behöver således ingen särskild AI-editor som Cursor eller vad den nu heter).
Utforskat OpenClaw som verktyg för allt, och har nu börjat gå över till att använda det för utvecklingen av Matkalkyl. Jag vidtar viss aktsamhet, men OpenClaw-paradigmen---alltså att använda AI-agenter som arbetar åt dig---är en allt för inflytelserik teknologi för att ignoreras. Det ändrar i grunden hur programmering går till.
Den agent-styrda programmeringen är i min tolkning är en noggrann och riktad användning av AI, men med en mycket hög grad av automatisering.
Även om den agent-styrda programmeringen kanske är lite trubbig i dagens läge kommer det inom snar framtid att vara en totalt överlägsen metod---det befarar jag och därför har jag valt att nu helt prova att skifta till agent-styrd programmering. Skiftet gör jag nu efter att med stor framgång ha provat AI-agenter via OpenClaw för en uppsjö andra aspekter av mitt liv.
OpenClaw med full AI-agenter verkar passa mig väl som metod för programmering, men det verkar som att många personer världen över har svårt att göra den omställning som AI-verktygen medför. Jag själv upplever det stundvis som mycket märkligt att sitta och chatta med min egen dator, varav den sedan utför alla de uppgifter som skulle tagit mig lång tid att genomföra.
Min övertygelse är dock att de som inte anpassar sig kommer att lämnas därhän, eftersom AI-stödd programmering är extremt kraftfullt. Nej, jag syftar inte på ChatGPT och att klippa och klistra kod därifrån. Jag syftar på agent-styrd programmering där AI-agenter agerar med på egen hand med mycket hög autonomi.
Det är viktigt att ta rätt initiativ nu i detta skede av världens teknologiska förändring, därför att AI kommer ersätta mycket av det vi idag ser som nödvändigt. Jag behöver exempelvis ingen kalender-app längre, för jag chattar istället med min AI-agent via Telegram eller liknande messnger-app, och den kommer ihåg alla viktiga datum och kan summera det på bästa sätt för mig när jag än vill och hur jag än vill.
Appar så som vi känner dem kommer att försvinna. I framtiden kommer vi kommer för det mesta att ha enkla gränssnitt som angränsar till AI-modeller. De appar som vi har idag kommer inte att behövas. Vi kommer ha databaser, AI-modeller som genomför program-logiken, och enkla gränssnitt med knappar, formulär och textrutor.
Det jag byggt såhär lågt kommer jag fortsätta bygga på, men mitt arbetssätt kommer gå över till "agentisk programmering". Tidigare misstag med AI har givit mig viktiga lärdomar om hur jag ska använda AI, och de lärdomarna visar sig nu vara mycket gynnsamma i att axla Agent-styrd programmering på rätt sätt. Agent-styrd programmering är ett precisionsverktyg som ger dåligt resultat om det används fel, men om det används rätt ...
Jag har provat agent-styrd utveckling tillräckligt nu för att våga utgå från att detta är rätt riktning och att energi bäst spenderas i att lära mig använda det.
Vad som krävs är en framtids-baserad utvecklingsstrategi. Det bygger på att jag tillämpar tålamod och avancerar I små steg medan jag väntar på nästa AI-genombrott. Tvärt om är dem spontana impulsen genast försöka producers så mycket som möjligt, men det är bortkastad tid eftersom nästkommande AI-genombrott utklassar resultaten av det tidiga ihärdiga arbetet. En framtida-baserad utvecklingsmodellföresprpkar att avancera sakta vad gäller mängden I itistiv och manuellt arbete som genomförs och tillämpar sedan nästa genombrott so I Ai tur snabbt skapar överlägset mycket bättre framsteg än vad som skulle kunnat åstadkommas bara ett halvår tidigare.
Följande video visar på hur AI utvecklas exponentiellt, och detta reflekteras för mig via mina personliga erfarenheter som jag beskrivit här.
Videon ovan av AISpecies är inte blott ett övertygande argument som kan debatteras. Videon reflekterar vad jag själv upplever. Medan jag såklart försöker vidhålla kritiskt tänkande, upplever jag sannolikheten som mycket hög, för exponentiell utveckling av Ai som förändrar världen i grunden. Jag känner mig inte manad att försöka bevisa det för någon, utan det är min "street-smart" intuition som i slutet av dagen ligger till grund för mina beslut i en värld där jag verken har tid eller resurs att genomföra djupa och fullständiga analyser. Intressant nog hjälper AI till med djupa och mer fullständiga analyser, varav min kvaliteten av underlaget som mina beslut baseras på också ökar exponentiellt.
Inte? Jag har sparat mycket tid genom att köra nyhetsartiklar och YouTube-transkript genom Ai för att bedöma trovärdighet. ☺️ AI kommer utmana människan i dess ständigt återkommande oförmåga att resonera med klarhet och mota människan I den stolthet och den självbild som människan bygger på sitt dåliga resonemang. Vis är den som är medveten om vad hen faktiskt inte vet, och den människan går fri i en tid av AI.
Det är nästan sokratiskt. AI premierar epistemisk ödmjukhet. Den som vet att den inte vet kan använda AI som verktyg. Den som tror sig veta allt riskerar att antingen förneka teknologin eller använda den naivt.
Min inledande naiva användning av AI, de senaste åren, kan misstänkas grundas i en personlig arrogans av att jag trodde mig veta inom vilken ram jag skulle tillämpa AI inom. Dock är det så att mitt grundantagande kring AI och arbetssätt var arrogant och felaktigt - det var drivet av girighet inför snabba resultat och arrogans i att inte tillräckligt ifrågasätta gamla arbetssätt o h antaganden. Att ha en öppen och undersökande hållning vad jag nu lyckats vidta, men jag ska också fråga mig: hur kan jag verkligen tillämpa ett öppet och undersökande förhållningssätt, och hur syns det i verkligheten; i mina handlingar. Istället för att ha ett kritiskt förhålla förhållningssätt till AI, ska jag ha ett kritiskt förhållningssätt till mina antaganden kring AI och hur jag tillämpar det. Självkritik snarare än att kritisera AI med utgångspunkt att mitt förhållningssätt är rätt och att därför försöka anpassa AI till mitt gamla arbetssätt, snarare än att framställa ett arbetssätt som är anpassat till AI. Mitt skifte till AI-agent-baserad utveckling är därför också inte bara ett skifte i teknologi, men ett skifte i arbetssätt inklusive ett skifte i att lägga fokus på att utveckla mig själv för att använda AI istället för att anpassa AI för att användas av mig. Ordet mig är den gemensamma faktorn, men I det felaktiga o h arroganta förhållningssätt blir mig utgångspunkt för vad som är sant, medan i det korrekta förhållningssättet, blir verkligheten---orsak och verlan---sanning, som jag därefter anpassar mig till. AI är del av verkligheten och dess natur ogh närvaro är en sanning jag måste anpassa mig till. AI anpassar sig inte överhuvudtaget till mig, eftersom den inte upphör existera och påverka världen och mig bara för att jag skjuter den åt sidan eller använder den begränsat.
Här följer en utmärkt analys av framtidens jobb.
Jag delar NateBJones ovanligt detaljerade analys och perspektiv. När jag nu betraktar den analysen efter att ha skrivit denna artikel, ser jag att min egen analys bekräftas.
En tid av förändring.