Förändring, förnekelse och framsteg
En visuell AI tolkning av innebörden av denna artikel.
Då jag har viss teknologisk insikt känns det som att resten av världen inte förstår att verkligheten vi lever i, just nu i detta moment, år 2026, håller på att fundamentellt förändras och att vårt förfluttna slutar där och att något nytt tar vid här.
Bilden visar när jag skickar en bild till en AI-agent (OpenClaw) via Telegram som jag har på min mobil. AI-agenten lever på servern för detta forum. Jag ber den lägga in bilden i rätt server-katalog för detta forum så den blir tillgänglig här. Det är som att AI-agenten sitter framför datorn och jag kan resonera med den som en människa, varav den utför uppgifter därefter. Detta är givetvis ett mycket enkelt exempel men illustrerar en princip som medför stora möjligheter.
Det finns ingen återvänd till det arbetssätt som var innan AI. Som systemutvecklare---exempelvis mig själv---utvärderar man ständigt nya teknologier och spekulerar kring nya möjligheter. Via grundläggande intuition inom IT är jag övertygad om att världen så som en var för några år sedan inte längre existerar och inte kommer att existera i framtiden. Jag observerar inom mig själv en känsla av fullständig avsaknad av motivation att fortsätta med det gamla arbetssättet samt glädjen i att se nya möjligheter. Jag upplever också en kluvenhet då jag står mellan motpolerna av nostalgi för det förflutna och insikten om en ny verklighet som utklassar det förflutna. Det är en sorglig känsla av att lämna något man lärt sig bemästra och vant sig vid, men också en känsla av frihet att det---med alla dess begränsningar---nu är över och avklarat, och att en ny värld nu väntar. Många känner dock inte igen friheten när de ser den, utan återvänder till tidigare begränsningar. Det kallas för iinkarcinering; när en fånge i ett fängelse föredrar fängelset framför friheten, därför att det förstänmända har blivit en trygghet.
Detta---upplevelsen och dilemmat jag här beskriver---är antagligen karakteristiskt för ett samhälle som står i en process av förändring i dess mest fundamentella aspekter; både synsätt och samhällsstrukturer förändras via införandet av ny teknologi---boktryckarpressarna, ångmaskinen, elektricitet, datorer, internet, och nu AI. Det mänskliga psyket måste vara benäget att gå in i en förnekelse, lika mycket som samma psyke kan vara benäget att se möjligheter. Vilket som tar överhand är en fråga för en annan diskussion, men jag vill inte falla in i den första kategorin av verklighetsförnekelse. Det förvånar mig dock, att när frihet väl blir möjligt, så tycks det upplevas som något skrämmande.
Kontentan är att jag fortsätter, inte som vanligt, men med ett arbetssätt som är helt främmande för mig. Vi skrattar kanske åt människor för 100 år sedan som tyckte telefoni, elektricitet, industrier och tåg-stationer var en praktisk och existisensiell utmaning. Vi står inför samma typ av skifte, medan jag ändå tror att vårt moderna teknologiskifte via införandet av AI, är långt mycket mer omfattande---men kanske är det just själva essänsen av en teknologisk förändring; att det känns nästinpå överväldigande.
Edward Hoppers målning 'Nighthawks' speglar textens tema om ett teknologiskt skifte där individen blir mer observatör än hantverkare. Ensamheten i den “moderna” miljön motsvarar känslan av tomhet och sysslolöshet när teknologi och automatisering tar över själva utförandet.
Digitala konstnärer---de som skapar bilder med exempelvis photoshop och ritbord---var kanske först ut med att uppleva hur förödande AI är för deras motivation att ens fortsätta. Varför ska de kämpa i hundratals timmar med att utveckla färdighet för att framställa bidler som AI kan skapa på några sekunder, och dessutom mycket bättre? I de fallen AI brister, så skapar de ändå ett underlag som går mycket snabbare att omarbeta än att skapa bilden manuellt. Samma AI genombrott tycker jag mig nu uppleva inom programmering.
AI är överlägset mycket mer effektiv och korrekt än vad jag är. Det gör att jag upoplever det som tidslöseri att försöka programmera på egen hand, eftersom jag vet om att AI löser det snabbare och bättre.
Det finns många fördelar med AI, men det kräver en fullständig förändring i grundsynen på arbete vad gäller programmering. Jag behöver inte längre bry mig om hur något ska lösas, utan enbart vad som ska lösas, och inte ens det, för i många fall kan AI själv kan analysera vad som behöver göras.
Lösningen är att bygga en agent-baserad arkitektur där min roll som utvecklare skiftas från programmerare till manager, Istället för att bygga diverse system, måste jag kordinera ett AI-system, som bygger och underåhller systemet åt mig.
Mycket av glädjen med programmering, för mig, har varit att både fundera ut vad för system jag vill ha, samt att faktiskt bygga det. Problemlösningen har varit en av de kreativa aktiviteterna som sysslan meningsfull. AI gör att domänen för problemlösning skiftar---den försvinner inte, men den skiftar från konkret till mer abstrakt. Denna typ av skifte har hänt många gånger i människans historia, men att uppleva det och att anpassa sig till nya villkor kan vara utmanande.
AI-programmering känns tråkigt och mestadels omotiverande, samtidigt får jag ut enorma mängder nytta genom väldigt lite insats. Dock är jag medveten om att det är lätt att naivt rusa mot att framställa diverse produkter, vilket straffar sig då produkten inte håller över tid. Vi ska dock inte dra slutsatsen att AI inte är kapabelt att skapa goda produkter, för det handlar om hur AI tillämpas. Jag listade ut detta och skapade ett arbetssätt som produktivt och säkert.
Min tidigare arbetsmetod med AI besotd i att 1) nogrannt använda ChatGPT för att utveckla isolerade komponenter samt 2) att stegvis resonera med ChatGPT för att utmana mina egna planer på den övergripande arkitekturen. Med hjälp av agent-driven AI utveckling (OpenClaw), kan jag bygga en arkitektur som sköter både steg 1 och 2. Automatiseringen blir nästintill fulländad, och jag som programmerare behövs inte längre.
Det är dock inte sannt att vem som helst kan skapa god mjukvara med hjälp av AI, lika lite som jag kan sköta ett OS-lag i skidor. Medan det finns vissa framgångshistorier som bevisar motsatsen, så är den generella trenden att AI gör dig starkare i de domäner du redan behärskar.
Men... Vad är då nästa utvecklingssteg vad gäller AI? Tidigare fungerade människan som mellanhand och gjorde bedömningar. Nu automatiseras bedömningsprocessen genom att AI utvärderar, resonerar, och korrigerar. Nästa steg borde bli att AI ochkså ser över sin egen arkitektur och själv-optimerar för att nå sina mål.
Det gör inget om AI skapar en produkt med vissa fel, därför att nästa AI-ingrepp kommer åtgärda det mycket snabbare än vad en människa skulle klara av, och deffinitivt snabbare än en människa som bygger allt från grunden på rätt sätt.
Jag försöker att sakta arbeta fram en bra AI-struktur som består över tid. Avsikten är att metodiskt lära mig den nya teknologin och fatta rätt beslut tidigt. Det är dock ett skifte i ett flertal dimensioner: teknologiskt, mentalt och existensiellt.