Exempel

Bild: Ett litet exempel på resultatet av min tidigare impulsstyrda livsstil där jag förskjutit mitt ansvar. Denna bild gestaltar sakförhållanden i de mesta andra aspekter av mitt liv under min fritid. Detta reflekterar tyvärr också hur jag tidigare har strukturerat mina datorsystem, vilket inte är hållbart för projekt av högre standard som jag nu avser. Till höger i bilden synes påbörjad struktur.

Lägessammanfattning

Saker tar tid, men detta är oerhört viktigt, och tålamodskrävande för mig.

Jag har börjat vakna upp till mitt optimala jag och börjar få förmåga till långsiktigt engagemang och möjlighet att skapa struktur och rutiner. Jag vaknar upp till mina egentliga förmågor.

Jag är fortfarande i skedet att etablera basala rutiner och strukturer i olika aspekter av livet.
Jag kommer snart börja utarbeta en rutin för programmering och datoranvändning, varav utvecklingen av Matkalkyl kommer att fortsätta.

Basala strukturer och rutiner måste komma på plats.

Åtgärd och effekt

Jag är i skrivandets stund 42 år, och min avsikt är att helt ändra på effekterna av de senaste 20 åren vilket sammanfattar mitt tidiga vuxenliv. Detta för att jag inser att min framtid står på osäker grund, bara med tanke på det faktum att 50% av folk i västvärlden utvecklar metabola syndrom (hjärt- och kärlsjukdomar etc.). Med min dåvarande livsstil är jag absolut inte undantaget ett miserabelt öde, även om jag kanske är självgod och tror att jag är ett undantag. Istället för att ignorera tidiga signaler som trötthet och brist på motivation, tar jag dem på största allvar. Det är inte acceptabelt att ha återkommande trötthet och brist på engagemang när man är runt 40. Jag har ingen lust att utveckla Matkalkyl.se med glädje och engagemang, för att om 5 år få någon sorts sjukdom som gör att jag måste kompromissa med min gudomligt inspirerade vision för detta projekt.

Kompromisser är inte acceptabelt.

Just nu

Mitt projekt just nu är att först korrigera mitt dopaminsystem, där jag har en särskild situation på grund av hur mitt liv har sett ut. Mitt mål är också att etablera struktur och rutin i livet.

Följande delar ingår:

Optimal kost (för mig) för att garantera bästa möjliga hälsa.
Optimal användning av kosttillskott för att ge kroppen bästa förutsättningar.
Optimala rutiner i alla aspekter av livet.
Optimal struktur på allt från hemmet till datorn.
Rutiner för optimal motion och rörelse.

Alla dessa delar, som ovan nämnt, samverkar med dopaminsystemet. De optimerar dopaminsystemet och dopaminsystemet i sin tur hjälper till att ytterligare förstärka fokus på de ovan nämnda delarna.

Jag har kommit långt i detta, men jag behöver fortfarande några få veckor till för att sätta basala saker på plats.

Hur jag tar mig ur en dålig livsstil

Såhär gjorde jag för att börja ta mig ur en dålig livsstil. Det är en livsstil som ändå verkar vara ganska normal men som egentligen inte är bra.

Jag bestämde mig för att jag inte är nöjd med tillvaron och insåg att jag inte lever min potential (jag kände mig knappt levande).
Jag använde AI för att lista ut vilka kosttillskott som är basala i alla kategorier, och jag lät AI generera ett protokoll. Från det fick jag energi och "kom tillbaka till mig själv".
Jag använde energin till att undersöka vilken kosthållning som är optimal för mig. Med bättre kost får jag mer energi och fokus.
Med mer energi och fokus från steg 2 började jag ta ansvar i allt som jag har skjutit framför mig under 15 års tid, och jag började skapa rutiner och struktur. Kravet är att hitta bästa lösningen en gång för alltid i alla kategorier i livet, och förbättra lösningarna över en livstid.

Varför livet går utför

Varför hamnade jag i ett mediokert liv där jag kände mig halvdöd?

Vad gäller min fritid har jag varit impuls och lust-styrd. Jag har betraktat det som avkoppling från arbetslivet. Dock innebar det för mig en sorts mental slapphet där jag inte tog mitt ansvar i de aspekter av livet som faktiskt är viktiga, så som:

hälsa
och att ha framförhållning och att ha ordning på saker och ting.

Resultatet är att:

kropp och sinne fungerar sämre,
livet börjar kännas motigt eller meningslöst,
förekomsten av praktiska problem ökar, vilket ökar punkt 1 och punt 2, som i sin tur åter ökar denna punkt 3.
aspekter av min fritid.
Alla dessa faktorer samverkar för att bryta ner individen över flera års tid. En ansvarslös och meningslös livsstil stärker sitt grepp om individen, och det blir allt svårare för att ta sig ur, eller ens att förstå att ens livsstil är destruktiv. Kropp och sinne formas och anpassas efter en livsstil som är lömskt destruktiv. Individen lever som i en sorts koma där diverse civilicationssjukdomar obemärkt börjar befästa kroppen, och där livspotential går förlorad till fördel för kortsiktiga nöjen. Inte sällan är upplevelsen av denna typ av livsstil att de senaste åren har varit innehållslösa.

Mitt första mål är att vända denna trend och återskapa mig i bilden av ett högre ideal, snarare än att låta tillfälligheter och impulser forma mig.

Effekterna av förändring

Då jag allt mer börjar förändra min livsstil till den för mig optimala, upplever jag följande effekter:

Jag upplever möjlighet till långsiktigt tänkande och engagemang.
Jag finner glädje i att göra vettiga saker istället för att tycka det är motigt.
Jag har förmåga att skapa rutiner och följa dem utan minsta avvikelse.
Har lättare att planera och att fullfölja.
Överlägset mycket bättre förmåga att tänka strategiskt och strukturerat.
Jag får sunda och intressanta kreativa visioner.
Jag blir orädd att stå för vad jag vet är rätt.
Upplever styrka och engagemang i livet mer än vad jag någonsin gjort (det är alltså inte sant att vi ska förvänta oss att bli svagare, mer omotiverade och trötta då vi blir äldre)

Vidare själsliga reflektionier

Jag tror inte på psykologiska diagnoser och annat. Jag själv har ett dopaminsystem som är ur balans och jag har en impulsiv, dissociativ beroende-personlighet. Sådana krafter skapar diverse behov som måste fyllas för att kompensera för en sådan predisposition, och en sådan predisposition medför att många andra viktiga aspekter av livet ignoreras. Jag tror dock inte att en sådan predisposition och dess konsekventa behov, definierar mig som person. Det är inget "jag behöver lära mig att leva med och acceptera" - inte överhuvudtaget. Acceptansen är vad som håller det mediokra vid liv. Min predisposition är blott en felinställning av mig själv, orsakad av förflutna miljömässiga faktorer, som på efterhand kan åtgärdas. Jag har redan börjat demonstrera för mig själv hur jag lyckas omreglera mitt dopaminsystem, vilket ger konkreta skillnader i alla aspekter av livet och upplevelsen av mig själv.

Jag tror att det finns möjlighet att via dolda krafter bortom vår kultur, tillgängliga via vår djup-kognition, låsa upp en uråldrig och mycket sträng andlig praktik och livsväg, som korrigerar alla tillkortakommanden vi har, och realiserar oss i bilden av vad vår högsta potential. Vägra acceptera dig själv som det som står lägre än vad du kan bli.

Jag är inte nöjd alls med mitt liv fram till nu. Jag ser dock att det mesta har varit nödvändigt för att lägga grunden för att axla något mycket större (liksom något givet av Gud). Min livsväg har varit nödvändig för att leda mig till att förkasta mig själv för att på så vis kunna tjäna något högre. Det som specifikt förkastas - av mig själv - är den impulsstyrda, nöjes-sökande, komfort-sökande individen. Det jag axlar är ett meningsfullt liv av utmaning, vision, uppriktighet, disciplin, ansvar och klartänkthet, och det tycks för mig öppna för upplevelsen av att jag är i kontakt med något som är mycket större än mig själv. Detta är antagligen allas vår väg till vår högsta potential, och vi lever i en kultur som på många sätt verkar för att reducera oss till impulsstyrda oreflekterade ointelligenta passiva varelser.

Jag söker optimal hälsa, och det tycks ha samband med att leva sin högsta potential. Optimal hälsa och optimal potential förefaller mig vara förenade i den högsta andliga essensen (närvaron av något gudomligt).